Demokratiminister Alice Bah Kuhnkes besked om Sveriges hantering av jihadister visar att regeringen ännu är villrådig i denna fråga. En stor svaghet i regeringens syn på jihadism är att stor vikt läggs vid diskriminering och utanförskap som huvudorsak till radikalisering medan den religiösa aspekten, det vill säga löftet om ett liv i paradiset nedtonats. 

I den mån den religiösa aspekten beaktas ämnar regeringen att avradikalisera jihadister genom imamer. Poängen är inte att diskriminering och socioekonomiska villkor saknar betydelse eller att religion är den enda faktorn. Poängen är att det finns allvarliga brister såväl i regeringens förståelse av som i dess åtgärder mot jihadism. Om diskriminering och utanförskap vore viktigare än den religiösa aspekten skulle romer som typexempel på en marginaliserad och diskriminerad grupp bombat sönder Europa.

LÄS MER: Kommuner ska inte dalta med jihadister

Hade imamer kunnat tygla jihadister skulle Mellanöstern varit en jihadistfri region med tanke på andelen imamer där. Regeringen bör därför lyssna på sekulära röster från den islampräglade världen. En av dessa röster är poeten och filosofen Adonis. Vad säger hans om islam och våld? I boken ”Våld och islam” skriver Adonis att islam kom till som ett maktverktyg och att tron från början övertog krigets och erövringarnas våldslogik. Han menar att dagens islam blivit en utrotningsmaskin vilket IS och andra jihadister är ett aktuellt exempel på.

Enligt Adonis är det viktigt att i förståelsen av jihadism se både jihadisters sexuella begär och maktbegär. Islam tillåter mannen att fullt ut tillfredsställa både dessa drifter. Inom islam utgör sexualitet både himlens och jordens fundament. Det islamiska paradiset kan ses som ett löfte till män om gränslös njutning. Islam ger mannen absolut frihet att äga kvinnor både på jorden och i paradiset. En jihadist som ser fram emot en frid- och lustfull tillvaro i paradiset beter sig med Adonis ord som en barbar utan att vara rädd eller känna skuld.

LÄS MER: Låt inte rädslan för terrorism ta över

Regeringens program mot islamistiskt våld kan sägas vara blint för att islams löfte om ett jungfrutätt paradis, gjort sexualiteten till ett förförelseverktyg i trons tjänst. En allvarlig brist i regeringens syn på islamistiskt våld är sålunda att den har fokus på islamisters maktbegär och bortser ifrån det sexuella begärets roll. Detta kan delvis bero på att regeringens avradikaliseringsprogram bygger på erfarenheter från arbetet mot vitmaktsrörelsen där det sexuella begäret inte är lika betonat. Till skillnad från en nazist som är beredd att dö för den rena rasens skull, anses en islamist som stupar i jihad inte vara död. Han lämnar bara jordelivet för ett evigt liv i paradiset i Guds närhet och i jungfrurs sällskap. Regeringens löften om unga islamisters träff med avradikaliserade imamer framstår därför som föga förföriska för manliga islamister.

Problemet är också att regeringen genom satsningar på imamer bjuder på mer islam som ses som ett absolut svar vars ifrågasättande leder till straff. Detta skapar rädsla. Unga som befinner sig i riskzonen för jihadism, och inte bara återvändande jihadister, behöver således redskap för att kunna tänka kritiskt och övervinna sin rädsla för helvetet.

Det som behövs är sekulär undervisning, omfördelning av medel från islamistiska föreningar till idrottsföreningar, fritidsgårdar, förskolor, skolor och skydd mot islamisters infiltrering av dessa verksamheter. Biståndspengar till sekulära rörelser i Mellanöstern och Nordafrika är också ett långsiktigt steg för att mota jihadism.

Devin Rexvid