Konstnären Lars Vilks har gått ur tiden. Nu görs statusuppdateringar på sociala medier i termer av ”Vila i frid Lars Vilks!”, ”R.I.P Lars Vilks” etc. Faktum är att Lars inte fick leva i frid. Hans liv förvandlades de senaste 14 åren till ett ambulerande fängelse då Vilks inte vek sig för hoten och attentaten från det fria ordets svurna fiender. Frågan är om han fick adekvat stöd, sympati och skydd? En del gav ju honom sitt fulla stöd. Somliga andra villkorade stödet såtillvida att de försvarade principen om yttrandefriheten med undantaget att Vilks konstverk var motbjudande, att hans rundelhund saknade konstnärligt värde etc. En del andra förebrådde däremot honom i sådana ordalag som ”satir måste komma inifrån och ajabaja om det kommer från en vit man mot en ”rasifierad minoritet”, eller ”Vilks missbrukar yttrandefriheten” etc. Det var inte Vilks som missbrukade yttrandefriheten utan den sist nämnda gruppen av politiker, journalister, akademiker, aktivister etc. som medvetet eller omedvetet misstolkar yttrandefrihetens kärna. De verkar tro att enbart fina, politiskt korrekta och konventionella ord och konstverk ska få yttras fritt. Yttrandefriheten ska enligt denna grupp beakta väjningsplikt när det kommer till s.k. fula, politiskt inkorrekta, icke-konventionella tankar, ord och verk. Detta är att villkora det fria ordet, att göra politiska, religiösa och ideologiska dogmer immuna mot satir, hädelse och kritik.

Religioner tolererar inte yttrandefriheten, inte satir, inte kritik. Sekulära stater garanterar däremot religionsfriheten. Detta trots att många religiösa dogmer kränker barns, kvinnors, icke-troendes, djurs fri- och rättigheter. Islam är en av dessa religioner som kväser det fria ordet var än dess företrädare i egenskap av politiska islamister har makt.

Så länge det finns inflytelserika förespråkare av den felaktiga satsen att satir och garv måste komma inifrån så kommer vi att se Rushdies, Vilks,Nasrins få pris på sitt huvud, översättare och förläggare av Satansverser (som japanske Hitoshi Igarashi, norske William Nygaard, italienske Ettore Capriolo, turkiske Aziz Nasin m.fl.) mördas och utsättas för attentat, tidningsredaktörer (Jyllands-Posten och Charlie Hebdo) massakreras, islamkritiska studenter i Pakistan som Mashal Khan och ”blasfemisten” Farkhunda Malikzada i Afghanistan lynchas, brännas och stenas till döds av islamister.

Just nu sitter Soheil Arabi i fängelse i Iran och Raif Badawi bakom galler i Saudiarabien anklagade för blasfemi. Tvärtemot satsen att kritik måste komma inifrån så finns det ett obotligt behov av satir och blasfemi mot alla dogmer generellt och mot islamiska dogmer i synnerhet då islamister försöker kväsa det fria ordet oavsett om det kommer ”inifrån”, från sidan eller utifrån.

Hedrat ska vara minnet av Vilks och alla andra försvarare av det fria och fula ordet som inte kröp till Mekka utan försvarade det fria ordet med sitt liv som insats.