Alla är vi olika och har olika förutsättningar både utseendemässigt, religionsmässigt och personlighetsmässigt.
Jag anser att det inte är acceptabelt när andra människor kränker, skadar eller ser ner på andra människor bara för att vi har olika förutsättningar. När jag kom till Sverige mådde jag jättedåligt, jag har ptsd (posttraumatiskt stressyndrom) det var inte lätt med dom förutsättningarna jag har med mig i mitt bagage, jag ville bli omtyckt, passa in och bli godkänd… Efter en tid i Sverige lärde jag mig mera om acceptans och frihet, detta kom mer och mer ju mindre jag förlitade mig till mitt gamla liv och religion.
Jag tänker ofta på varför dom jag trodde var mina vänner och min familj inte kan acceptera mig för mig.
Jag är ju samma person i mitt hjärta vare sig jag är muslim eller ateist.
Dom borde acceptera mig för mitt utseende, min klädstil, livsstil och mitt liv.

Helt fri kommer jag aldrig kunna leva, med tanke på alla telefonsamtal alla hot och skräcken.
Jag blir nästa dagligen påmind om att jag aldrig kommer bli helt accepterad från mitt tidigare liv.
Gamla vänner och släktingar ringer och skickar hot flera gånger i veckan. Min mamma har sagt att jag är en skam och sista gången vi pratades vid sa hon du är inte min son längre, jag vill aldrig mera höra talas om dig.
Men ändå accepteras jag inte, just nu vet jag att alla som känner mig i Afghanistan bara väntar på att jag ska återkomma till Afghanistan så att dom kan förgöra mig. Att dom kan ta bort skammen från släkten Haidarzada. För så länge jag finns här så finns skammen, för jag är inte tyst jag är öppet ateist och jag vill bli accepterad för det.
Jag lever nu fritt i Sverige som ateist här är jag accepterad, här accepterar mina vänner, sambon och hennes familj mig som vilken människa som helst.
Jag önskar att alla människor skulle bli lite mera godhjärtade och öppna sinnade, se personen innanför utseende, religion och personlighet. Jag önskar att alla människor skulle bli accepterade av alla här i värden.

8/6-21

Ghaosuddin Haidarzada