När jag var ung fick jag lära mig att enligt Islam skulle mina föräldrar välja en fru till mig. Enligt religionen skulle jag få träffa henne några gånger, sitta å prata och sedan skulle bröllop ske. Ett stort och dyrt påkostat kalas, där männen och kvinnorna firar var för sig.
Jag tänkte mycket på det, hur det kommer sig att man ska leva ett liv och bilda en familj med någon som man kanske inte har känslor för. Nu blev det inte så för att jag blev kär en tjej, det blev inte rätt, min kärlek ledde till att hon dödades genom hedersrelaterad Islamisk regler.

Det finns dock många regler och förväntningar i Islams religionen/samhället på hur man ska hitta den rätta personen, det kan vara svårt att lyssna på sina egna känslor samtidigt som familjens åsikter i religionen/Islam betyder allra mest.

I Islams religion är mannen kvinnans försörjare och förmyndare. Medans kvinnans uppgift är att vara fru och sköta hemmet och barnuppfostran. Mannens roll har en högre status och en hög position inom äktenskapet och familjen. Han är ledaren.

När jag kom hit till Sverige och såg vilken religion/religions saknad/kultur människorna har här, började jag fundera på vad som enligt mig känns rätt.

Jag har förstått att här i Sverige börjar man leta, längta och hoppas från tidig ålder på att hitta den äkta kärleken.

Här är allas värde lika mycket, det spelar ingen roll om man är man/kvinna eller homosexuell. I äktenskapet är alla lika. Man delar lika på barnuppfostran, hemmet och ekonomin.

Här kan man hitta kärleken, man kan börja som vänner, man kan utforska varandra innan äktenskapet blir bildande.
Man kan ”Prova” funkar det inte så är det bara att leta vidare.

2016 träffade jag mitt livs kärlek här i Sverige. Den personen som jag vill leva resten av mitt liv med. Henne som jag själv har valt. Som jag delar tron på framtiden med. Vi älskar varandra för dom vi är. Jag vet att jag inte hade fått ha ett förhållande och en framtid med henne, om mina föräldrar hade haft något att säga till om.
Hon är kristen, men inte korrekt, hon är inte döpt.
Hon är inte oskuld, hon är inte ren enligt mina föräldrars religions tro. Jag skulle aldrig kunna få mina föräldrar att förstå att kärleken övervinner allt och där med religionen. Dom skulle aldrig kunna gå med på att jag skulle få ha ett i deras ögon utom äktenskapligt förhållande/relation.
Mina föräldrar är så fast i religionen, i vad dom är lärda rätt eller fel. För dom skulle avrättning av mig vara bättre än att jag är tillsammans med min älskade.
Jag själv är så stolt över att inte längre vara fast i en religion som skadar mitt hjärta.
När jag tänker tillbaka på livet jag levde med Islam känner jag avsky, att en religion/kultur/bok ska få bestämma över vem man ska älska.

Tack vare ateism och attraktionslagen känner jag nu den sinnesstämning och den tacksamhet, glädje, nyfikenhet, tillit och positivism som överensstämmer med kärleken jag fått till min älskade.
Jag vill bara skrika ut till alla att Ateism är bäst för hjärtat. Är man ateist och följer sitt hjärta kan man leva det livet som gör att man är fri! Man har rätt att älska den som man är kär i. Man har rätt att välja vem man ska bilda sin framtid med, något som hade varit helt omöjligt för mig inom Islam.

27/4 – 2021

Ghaosuddin Haidarzada