Protesterna i Iran är inget efterskalv till valet. Det är en omfattande protest mot en barbarisk regim. Det iranska folket måste få stöd för att bli av med denna cancersvulst, skriver Afsaneh Vahdat.

Iran skakar! Upproret är på väg att utvecklas till en ny folklig revolution. Flera miljoner människor har varit ute på gator och torg och protesterat i flera dygn. Demonstrationerna fortsätter trots att regimgardet och deras militära elitförband riktar hårda hot mot demonstranterna. I lördags drabbade tusentals demonstranter samman med kravallpolis och paramilitära styrkor. Vad som händer i Iran är inget efterskalv till presidentvalet, utan en omfattande protest mot en totalitär, barbarisk regim som har förtryckt, diskriminerat, pryglat, avrättat och stenat folk till döds. En kvinnofientlig regim som har utfört det värsta kvinnoförtrycket i modern tid. Ett valfusk kan inte få ut miljoner människor i flera dygn.

Alla fyra kandidaterna i valet är regimmedlemar och anhängare av systemet. Mousavi var premiärminister 1981–1989, alltså under den islamiska republikens mörkaste tid. Tusentals oliktänkande, studenter och politiska fångar avrättades då utan någon domstol och utan att få tillgång till en advokat. Att kalla honom för oppositionell och reformvänlig är som att hjälpa mördarna att fortsätta förtrycka folket.

I Europa är man rädd för en radikal vänsterinriktad förändring av landet. Därför vill man kalla Mir Hossein Mousavi ”reformvänlig” och gör samma misstag som man gjorde 1997 under Khatamis valkampanj – en annan ”reformvänlig” presidentkandidat, enligt väst. Västvärlden var så förtjusta i honom att de kallade honom för en reformkandidat som ska rädd Iran. Under hans presidentperiod, 1997- 2005, förekom tortyr, piskning, amputering, stening och avrättningar av barn. Två barn, en 13-årig flicka och hennes bror dömdes till stening under den perioden.

Nu under oroligheterna får inga journalister vara kvar i landet. Regimens president Mahmod Ahmadinejad uppmanar väst att inte lägga sig i ”Irans angelägenheter”, så att han fritt kan skjuta och döda demonstranterna. Regimens högsta ledare hotar inför världen folket med att ”man beslutsamt kommer agera mot olagliga demonstrationer”. Antalet beskjutna och döda stiger hela tiden och världen blundar.

Ungdomar skickar hela tiden bilder över internet för att uppmärksamma världen på situationen och våldet i landet. De behöver stöd och hjälp utifrån. Iran blöder, ungdomar skjuts ihjäl på gator, men kommentarerna från västvärlden är fortfarande knappast till stöd för folket. Väst fortsätter att krama den brutala och totalitära regimen. Det räcker inte med att statsminister Fredrik Reinfeldt är oroad för upptrappning av våldet i Iran och att Carl Bildt fördömer regimens agerade. Varför är alla politiska partier tysta om folkmordet? Det iranska folket måste få stöd för att kunna bli av med denna cancersvulst. Den svenska regeringen bör i stället agera på samma sätt som man gjorde mot apartheidregimen i Sydafrika.

Afsaneh Vahdat
Vice ordförande i Exmuslim Sverige